UNESCO erkänner Kebaya och Reog Ponorogo - Firar Indonesiens kulturarv

Reog-balett som scenföreställning

UNESCO avslutade 2024 med att officiellt erkänna Kebaya som en del av mänsklighetens immateriella kulturarv. Det här tillkännagavs vid ett möte i Asunción och innebär att det traditionella plagget nu är med på UNESCO:s lista över viktig kultur som behöver bevaras. Kebaya är inte bara ett klädesplagg utan en symbol för Sydostasiens kulturella identitet och historia. Länder som Brunei, Malaysia, Singapore och Thailand har tillsammans lämnat in förslaget, och nu hoppas man att detta erkännande ska hjälpa till att sprida kunskap om att skydda och vårda kulturarvet.

Samtidigt erkände UNESCO också Reog Ponorogo, en traditionell dansform från östra Java, som kulturarv som behöver akut skydd. Reog Ponorogo blandar dans, musik och berättelser och har länge varit en del av Indonesiens identitet. Tyvärr hotas traditionen av att unga inte längre lär sig dansen, och bristen på kunniga mästare gör att den riskerar att försvinna.

Vad är Kebaya?

Kebaya

Kebaya är en traditionell blus som bärs av kvinnor i Sydostasien, framför allt i Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand. Den är oftast gjord av lätta tyger som spets eller bomull och har vackra broderier. Kebayan knäpps framtill med knappar eller broscher och kombineras ofta med en sarong eller annat traditionellt tyg.

Plagget har anor från 1400-talet och bars först av adeln i det gamla Majapahit-riket på Java. Med tiden har olika länder och kulturer gjort sina egna varianter av kebayan, som nu bärs både vid traditionella ceremonier och i modern design. Den är inte bara ett klädesplagg utan en viktig symbol för regionens kultur och historia.

Olika typer av Kebaya och vad som gör dem speciella

• Kebaya Jawa (Javanesisk Kebaya):

  Den här typen av kebaya är känd för sin stilrena och eleganta design. Den har en V-ringning och är oftast gjord av material som bomull, brokad eller sammet. Ofta är tyget halvtransparent och bärs över ett matchande plagg, som en kemben (ett snävt tygstycke) eller en camisole.

  
  

• Kebaya Encim:

  Ursprungligen buren av kinesiska invånare vid sundet i Indonesien, särskilt i områden som Jakarta, Cirebon och Lasem. Den här kebayan har en enkel men stilfull design och görs av lätta material som voile eller bomull. Broderier med blommiga eller andra naturliga motiv är vanliga. Kebaya Encim kombineras ofta med en batiksarong från Cirebon eller Pekalongan, kända för sina färgstarka mönster. Den kan användas både till vardags och vid festliga tillfällen och speglar en mix av javanesisk och kinesisk kultur.

• Kebaya Kartini:

  Den här stilen är inspirerad av Raden Ajeng Kartini, en indonesisk nationalhjältinna. Den kännetecknas av sin V-formade krage och enkla design med få dekorationer. Tyget är ofta vitt och ogenomskinligt, ibland med diskreta spetsdetaljer eller sömmar. Plagget är designat för att ge ett elegant och smalt intryck.

• Kebaya Sunda (Sundanesiska Kebaya):

  Kebaya Sunda kommer från västra Java och är känd för sina halvtransparenta tyger med vackra blommiga broderier. Den har en U-formad krage som på ett elegant sätt täcker axlar och bröst.

• Kebaya Bali (Balinesisk Kebaya):

  Den här kebayan liknar den javanesiska versionen men är ofta mer figursydd och dekorerad med spets eller broderier. En unik detalj är det skärp som bärs runt midjan. För ceremonier används ofta vita kebayas, medan färgglada varianter med kortare ärmar passar för vardagsbruk.

• Kebaya Kutubaru:

  Den här modellen kommer från centrala Java och har en särskild detalj i form av en extra tygpanel, kallad kutubaru, som kopplar ihop framsidan och skapar en rektangulär krage. Den liknar en klassisk, uppknäppt kebaya och bärs traditionellt över en kemben.

Reog Ponorogo – en unik tradition från Östra Java

Reog Ponorogo är en flera hundra år gammal traditionell dans från Ponorogo i östra Java, Indonesien. Den framförs vid olika tillfällen som bröllop, nationella helgdagar och när man välkomnar gäster. Föreställningen berättar om Bantaranginriket och dess kung och visar upp olika karaktärer som kungar, befälhavare, riddare och krigare.

En av de mest imponerande delarna av dansen är Dadak Merak-masken. Den föreställer ett tigerhuvud med en påfågel ovanpå och bärs av dansaren genom att bita fast i masken. Detta kräver enorm styrka, eftersom masken väger mellan 30 och 40 kilo. Ibland placeras även en person ovanpå masken, vilket ökar vikten till runt 100 kilo.

Föreställningen är uppdelad i tre huvuddelar:

1. Warok-dansen: Utförs av manliga dansare som representerar styrka och maskulinitet.

   
   

2. Jaran Kepang-dansen: Här ser vi Jatil-figuren, en ungdomlig och färgglad karaktär. Numera är det ofta kvinnor som framför den här delen av dansen.

   
   

3. Huvudnumret: Alla dansare deltar, med fokus på waroken som bär den tunga lejonmasken medan andra dansare rör sig runt honom.

Föreställningen handlar om Klono Sewandono, en kung som kämpar mot den mytiska Singa Barong – en lejonliknande varelse med påfågelfjädrar. Kampen innehåller både fysisk och övernaturlig styrka.

Dansen ackompanjeras av traditionell gamelanmusik, där instrument som gendang, gong, saron och kenong skapar rytmen. För att framföra Reog Ponorogo krävs inte bara stor fysisk förberedelse, utan också andliga förberedelser. En dukun (shaman) gör speciella offer för att välsigna dansarna och åkalla andar som skyddar och ger styrka.

Reog Ponorogo är mer än bara en dans – det är ett samspel av hela samhället. Från hantverkare som tillverkar maskerna till konstnärerna och lokalbefolkningen som samarbetar för att hålla traditionen vid liv.