Tanjung Puting Nationalpark - hem för de fantastiska orangutangerna i Centrala Kalimantan
- Ani Andersson
- 3 apr.
- 5 min läsning
Uppdaterat: 3 maj

Tanjung Puting Nationalpark, som sträcker sig över 4 200 kvadratkilometer i Centrala Kalimantan, Indonesien, är en globalterkänd ekoturismdestination och en avgörande fristad för orangutangernas bevarande. Området utsågs först till jaktreservat 1935, blev ett UNESCO biosfärreservat 1977 och blev en nationalpark 1982.

Parken ligger på en låg halvö som sträcker sig ut i Javasjön och har olika typer av natur, som torvsumpskogar, hedskogar, mangroveskogar och alluvialslätter. Höjden i området är sällan över 60 meter. Denna biologiska mångfald stödjer ett brett utbud av djurliv, såsom orangutanger, näsapor, gibboner, molnleoparder och solbjörnar. Över 230 fågelarter lever i parken, tillsammans med krokodiler, pytonormar och den utrotningshotade Arwana "drakfisken".
Utöver sin ekologiska betydelse spelar Tanjung Puting en avgörande roll i att försörja lokala samhällen genom naturresurser och ekosystemtjänster såsom översvämningskontroll och fiskhabitat. Med ökad internationell uppmärksamhet fortsätter parken att sprida medvetenhet om Indonesiens tropiska regnskogar och behovet av bevarandeinsatser.
Orangutanger
Borneos (Kalimantan) skogar försvinner snabbt på grund av avskogning för palmoljeplantager, vilket tränger in på den naturliga livsmiljön för Borneoorangutanger. I sin jakt på mat lämnar orangutanger ofta djungeln och söker sig till plantager där de äter palmfrukter för att överleva. För att förhindra detta har matningsläger skapats för att ge ett komplement till den mat orangutangerna själva kan hitta i djungeln, vilket minskar risken att de söker sig till palmoljeplantager.
Borneoorangutangen (Pongo pygmaeus), en av de tre orangutangarter, finns uteslutande på Borneo och är akut utrotningshotad, med en uppskattad population på endast 9 000 individer. Antalet fortsätter att minska på grund av förlust av livsmiljöer, främst orsakad av palmoljeproduktion – en ingrediens som finns i produkter som godis, kakor och till och med jetbränsle. Borneoorangutanger delar 97% av sitt DNA med människor och kännetecknas av sin rödbruna päls. Hannarna utvecklar stora kindkuddar (flänsar) och luftfyllda halsblåsor som används för högljudda rop, medan honorna saknar dessa drag.

Orangutanger har en livslängd på 35 till 45 år, där hannarna kan väga 80 kg och bli 1,5 meter långa, medan honorna väger runt 40 kg. De har en extremt långsam reproduktionstakt – honor föder bara två till tre gånger under sin livstid. En orangutangunge föds i sin mors bo efter en 8 till 9 månader lång dräktighet och stannar hos henne i minst sju år. Under den tiden lär den sig överlevnadstekniker innan modern blir gravid igen.
Vilda orangutanger, särskilt de som inte har ingått i rehabiliteringsprogram, är svårare att få syn på men kan ibland ses längs flodstränderna och längre in i Tanjung Puting Nationalpark. Många orangutanger vid matningsstationerna är rehabiliterade individer som har släppts tillbaka i naturen. Till skillnad från dessa orangutanger gör helt vilda individer ofta ett karakteristiskt kyss-ljud för att varna människor att hålla sig borta.

För att skydda både orangutanger och besökare är direktkontakt strikt förbjuden, då sjukdomar kan spridas mellan arter. Mödrar med ungar kan vara oförutsägbara och aggressiva om de kommer för nära, vilket gör det avgörande att hålla avstånd och vara tyst vid matningsstationerna. Orangutangernas kost vid dessa stationer består av bananer, mjölk, majs, sockerrör och vilda frukter – särskilt viktigt under perioder med matbrist, vilket hjälper till att förhindra att de lämnar nationalparken.
Turister och guider får inte mata orangutanger, då detta kan leda till att orangutangerna blir beroende av människor och kan utveckla aggressivt beteende. Bevarandeinsatser, inklusive rehabiliteringscenter och skyddade skogsområden, är avgörande för att säkerställa överlevnaden för denna mycket intelligenta och utrotningshotade art.
Forsknings- och Rehabiliteringscenter
Tanjung Puting Nationalpark är hem för flera forsknings- och rehabiliteringscenter som är dedikerade till att skydda dess rika djurliv, särskilt orangutanger. Dessa center bidrar till bevarande, vetenskaplig forskning och ekoturism.
Camp Leakey
Camp Leakey grundades 1971 av Dr. Biruté Galdikas och Rod Brindamour och namngavs efter paleoantropologen Louis Leakey, som inspirerade Galdikas, Jane Goodall och Dian Fossey. Det började som två enkla hyddor men har utvecklats till en viktig forskningsstation med permanenta trähus för forskare, studenter och parkvakter.

Centret har huserat många forskare, inklusive studenter från Indonesien och internationella universitet, som studerat orangutanger, näsapor, gibboner och parkens ekosystem. Trots att Camp Leakey fortfarande är en aktiv forskningsanläggning, är dagsbesökare välkomna i sällskap med lokala guider. Besökare måste ha tillstånd, anmäla sig hos parkvakterna, hålla ett säkert avstånd till orangutangerna och respektera pågående forskning.
Pondok Tanggui
Pondok Tanggui fungerar som ett rehabiliteringscenter för unga och tidigare fångna orangutanger och hjälper dem att återanpassas till det vilda. Här får de möjlighet att utveckla nödvändiga överlevnadskunskaper innan de släpps ut i djungeln. Som en skyddad rehabiliteringszon för tonåriga och halvvilda orangutanger har centret matningsplattformar där besökare kan se dem i en kontrollerad miljö. Dagliga matningstillfällen hålls på morgonen och runt kl. 15, vilket ger en unik möjlighet att komma nära dessa räddade apor samtidigt som man stödjer bevarandearbetet.
Tanjung Harapan
Tanjung Harapan ligger vid parkens västra ingång nära Kumai och används både för forskning och för att släppa ut orangutanger i naturen. Det är en populär plats att besöka under turer i nationalparken. Här finns ett besökscenter med informativa utställningar, ett gästhus, ett hotell och ett utsiktstorn. Omringat av torvsumpskogar erbjuder platsen dagliga matningssessioner där besökare kan observera orangutanger och lära sig mer om bevarandeinitiativ.

Utöver djurmöten erbjuder Tanjung Harapan flera ekoturismaktiviteter:
Djungelvandring: En 22 km lång led från Tanjung Harapan till Pondok Tanggui, genom varierade skogstyper.
Medicinska & Orkidéträdgårdar: Demonstrationsodlingar med medicinalväxter och inhemska orkidéer som traditionellt används av lokala samhällen.
Fågelskådning: Möjlighet att observera ett rikt fågelliv längs floderna och skogskanterna.
Flodkryssning: Utforska Sekonyerfloden och se näsapor, långsvansade makaker samt frodig flodnära vegetation, inklusive nipa-palmer och sumpskogar.
Pondok Ambung Forskningsstation
Denna forskningsstation, etablerad 2005, studerar parkens mångsidiga flora och fauna över alla habitattyper. Till skillnad från andra center, som fokuserar på rehabilitering av orangutanger, bedriver Pondok Ambung bredare forskning om djurlivet, inklusive nattaktiva djur, fåglar och reptiler. Stationen används av forskare för fältstudier och bidrar med viktig kunskap till bevarandeinsatser och skyddet av den biologiska mångfalden.
Upptäck Centrala Borneo Bortom Tanjung Puting

Utöver Tanjung Puting Nationalpark erbjuder Centrala Borneo en fascinerande blandning av landskap, kulturer och djurlivsupplevelser. Här finns vidsträckta regnskogar, slingrande floder och de inhemska Dayak-samhällena, vars traditioner och långhus ger en autentisk inblick i Borneos rika kulturarv.

För en kulturell upplevelse fungerar Palangkaraya, huvudstaden i Centrala Kalimantan, som en port till Dayak-kulturen. Besökare kan utforska traditionella träbyggnader, bevittna livliga ceremonier och lära sig om de andliga övertygelser som präglar det lokala livet.

En annan viktig destination är Sebangau Nationalpark, hem för en av världens största torvsumpskogar. Detta ekosystem är avgörande för bevarandet av vilda orangutanger, fågelarter och sällsynta växter. För de som söker mer äventyrliga upplevelser erbjuder Schwanerbergen en avlägsen och orörd miljö perfekt för vandring och naturutforskning.
Att ta sig till Tanjung Puting
Besökare kan nå Tanjung Puting genom att flyga från Jakarta och andra större städer till Pangkalan Bun, där dagliga flyg finns tillgängliga. Från Pangkalan Bun tar man båt längs Sekonyerfloden, där traditionella Klotok-båtar fungerar som boende under vistelsen.







Kommentarer