top of page

Sumba - Den orörda själen i östra Indonesien

  • Ani Andersson
  • 28 maj
  • 3 min läsning

Uppdaterat: 23 aug.

Walakiri, Sumba, Nusa Tenggara Timur, Indonesien

Sumba är en sällsynt och avlägsen ö som väcker en djup känsla av nyfikenhet och äventyr. Sumba ligger mellan Komodo och Sumbawa i Östra Nusa Tenggara, vid Indiska oceanen, och är fortfarande en av Indonesiens mest fascinerande men relativt okända destinationer. Sumba är ungefär dubbelt så stor som Bali och erbjuder en stark kontrast till den mer välkända ön. Det råa landskapet – böljande savanner, kalkstensåsar och fält av majs och kassava – är långt ifrån den tropiska vykortsbilden, men ändå djupt fascinerande.

Wairinding Hill, Sumba Nusa Tenggara Timur, Indonesien

Sumba kännetecknas ofta av sina motsägelsefulla landskap: den torra, karga och relativt ofruktbara östra delen, och den bördiga, gröna västra delen som lämpar sig bättre för jordbruk. Även om många sumbaneser idag är officiellt kristna, har Marapu – den förfädersdyrkande animistiska religionen – fortfarande ett starkt inflytande och praktiseras i stor utsträckning.



Marapu genomsyrar alla aspekter av livet – från husens planlösning till livets stora händelser – och betonar en djup förbindelse till den osynliga världen av andar och förfäder. Ritualer till deras ära leds av rato (präster) och andliga mellanhänder som använder bahasa adat, det heliga rituella språket. Utanför varje hem står ofta enorma stengravar som monument över släkten och som tecken på vördnad.



Sumba är också rikt på kultur. Samhället följer fortfarande en traditionell struktur med adel (Maramba), sedvanliga ledare (Kabihu), samt allmoge eller tidigare slavar (Ata). Boskap, särskilt bufflar och hästar, spelar en central roll – inte bara för försörjning utan även som symboler för rikedom och social status. Bröllop, begravningar och andra livsceremonier präglas av utarbetade utbytesriter där bufflar, grisar, textilier och elfenben byts i ett sekelgammalt system av ömsesidighet. Begravningar betraktas som den viktigaste övergången i livet, där den avlidne ska utrustas rikt för livet efter detta.



Bland de många festivaler som firas under året finns ingen som är lika kulturellt betydelsefull som Pasola. Festivalen hålls i västra Sumba mellan februari och mars och är både ett andlöst skådespel och en helig hyllning till Marapu, öns förfäders tro. I denna ceremoniella spjutfäktning möts ryttare från kust- och inlandsklaner i dramatisk strid – barbacka till häst, beväpnade med träspjut som kastas med kraft och precision.

Pasolafestivalen, Sumba, Nusa Tenggara Timur, Indonesien

I centrum för Pasola står Sumbas berömda Sandelträponnyer – en liten, smidig hästras med ursprung i Sumba och Sumbawa, uppkallad efter öns en gång rikliga sandelträd. Med arabisk och mongolisk härstamning är dessa hästar uppskattade för sin styrka, snabbhet och uthållighet. De är mer än bara riddjur – de är symboler för stolthet, andlig förankring och social status. Smyckade med färgglada band galopperar de över fältet under sina orädda ryttare, medan publiken jublar vid varje träff.

Pasolafestivalen, Sumba, Nusa Tenggara Timur, Indonesien

Pasola var en gång en blodig konfrontation avsedd att blidka andarna och säkra en god skörd. Idag är ritualen till stor del symbolisk, men riskerna är fortfarande verkliga – skador och till och med dödsfall betraktas som en del av dess andliga tyngd. Festivalen inleds i gryningen med en ceremoniell promenad längs stranden i jakt på nyale – lysande havsmaskar vars årliga ankomst anses markera den heliga tiden för att börja Pasola. Detta naturtecken, kopplat till fertilitet och kosmisk balans, förstärker det ceremoniella allvaret.

Pasolafestivalen, Sumba, Nusa Tenggara Timur, Indonesien

Sumba uttrycker också sin själ genom Tenun Ikat – ett mödosamt handvävt tyg färgat med naturliga pigment som indigo och mineraler. Mönstren avspeglar hästar, växter och förfäders symbolik. Tygerna smyckas ofta med snäckor och pärlor och används inte bara som dekoration utan även i ritualer, gåvoutbyten och vid begravningar. De mest värdefulla ikaterna begravs tillsammans med de döda för att följa dem till nästa liv.



Trots sitt avlägsna läge är Sumba tillgängligt via flygplatserna i Waingapu och Tambolaka, med reguljära flyg från Bali, Kupang och Ende. Men just dess isolering har bidragit till att bevara öns uråldriga sedvänjor, heliga trosuppfattningar och traditionella hantverk. I Sumba är Indonesiens själ fortfarande intakt – vild, andlig och djupt rotad i förfädernas jord.


Åk på en skräddarsydd resa till denna orörda ö och upptäck dess unika kultur och vackra landskap. Vår inspirationsresa Sumba - ett charmerande äventyr kan anpassas efter dina önskemål. Läs mer här

ree

Kontakta Destination Indonesia idag för att börja planera ditt äventyr!

Kommentarer


bottom of page