Gandrung-dansens Rika Kulturarv i Banyuwangi
- Ani Andersson
- 26 sep. 2024
- 3 min läsning
Uppdaterat: 14 okt. 2024
Gandrung-dansen är en viktig del av Banyuwangis kultur och framförs vid högtider som skördar, bröllop och andra viktiga händelser. Dansen kommer från Osingfolket och är ett sätt att uttrycka tacksamhet efter en lyckad skörd. Dansen uppstod efter att kungariket Blambangan föll för VOC (Nederländska Ostindiska Kompaniet), och hjälpte till att ena ett splittrat samhälle. Ursprungligen framfördes Gandrung av män som klädde sig som kvinnor, men med tiden utvecklades den till att framföras av kvinnor.
Gandrung-föreställningen är uppdelad i tre distinkta delar. Det börjar med "jejer", där dansarna uppträder solo eller i grupp och fängslar publiken med graciösa rörelser. Sedan kommer "paju", där publiken bjuds upp för att dansa med, vilket ger en interaktiv upplevelse. Slutligen avslutar "seblang subuh" föreställningen med långsammare, mer melankoliska rörelser, ackompanjerad av sorglig, reflekterande musik, vilket markerar slutet på detta livfulla kulturfirande.
Gandrung-dansen är en blandning av javanesiska, balinesiska och europeiska influenser, och musiken som spelas under föreställningen gör den extra dynamisk. Banyuwangis version av gamelan-musiken, som traditionellt används för att ackompanjera Gandrung, har ett högre och snabbare tempo än den balinesiska.
Musikensemblen har utvecklats med instrument som ketuk, kluncing (triangel) och fiol. Kendang (trumman), liknande de som används på javanesiska, sundanesiska och balinesiska gamelan, sätter rytmen och vägleder dansarna. Gongen, eller kempul, sätter pricken över i:et till melodierna.
Kethuk, gjord av brons, finns i två storlekar och toner. Den större, kallad kethuk estri (eller slendro på javanesiska gamelan), och den mindre, kethuk jaler, ger rytmen en mjukare känsla. Kluncingen, ett triangelformat järninstrument, skapar ett livligt ljud och spelas av en musiker som också sjunger, dansar och underhåller för att liva upp föreställningen.
Fiolen, som introducerades på 1800-talet av en europeisk observatör, blev en avgörande del av Gandrung och tillför en skarp, färgstark ton till musiken. Violinisten leder melodin, vilket gör den oumbärlig för framförandet.
Varje instrument spelar en unik roll, men tillsammans skapar de det livliga, fylliga ljudet som definierar Gandrung-dansen.
Gandrung-dansarens dräkt består idag av en kroppsbeklädnad, ett underplagg och ett huvudstycke. Den övre delen av dansarens kropp är draperad i sammetstyg prydd med guldbroderier och ett skärp, medan det nedre plagget vanligtvis består av batik, oftast med Gajah Oling-motivet. När det gäller huvudstycket bär dansarna en "omprok", en kronliknande prydnad gjord av buffelskinn och dekorerad med färgglada accenter. Dansare bär också en eller två solfjädrar som en del av sin klädsel.
Gandrung-dräkten har en djup filosofisk innebörd, vilket framgår av valet av färger. Guld, till exempel, symboliserar storhet och adel. Omproken, eller huvudstycket, representerar en krona och är rikt på symboliska element.
Omproken är uppbyggd av flera delar. Längst fram är "batukan", med "pilis" placerad precis under den. Huvudstycket har också ett skuggdocka-motiv som kallas "wayangan" och en liten antennliknande dekoration ovanpå känd som "keter". På baksidan har omproken ett taggigt lock som kallas "nanasan".
Förutom huvudstycket pryds dansarens överkropp med ett halsband som accessoar, medan armarna är dekorerade med en armbindel som kallas "klat bahu". Gandrungen bär också ett kroppsskydd som kallas "otok", som liknar en axelbandslös topp. Runt midjan bärs ett bälte som kallas "pendin", som har en tygförlängning känd som "boro-boro" som hänger ner. Under pendin finns en oval-formad accessoar som kallas "sambungan."
För den nedre halvan av kroppen bär dansare ett kjolliknande tyg som kallas "bledak" och kompletterar klädseln med strumpor. Gandrung-dräkten förknippas ofta med tre huvudfärger: svart, rött och guld.
Var och en av dessa färger har en betydande filosofisk betydelse. Svart symboliserar evigheten, rött representerar mod och guld står för majestät och storhet. Tillsammans återspeglar dessa element och färger Gandrung-dansens rika kulturarv.
För dem som älskar scenkonst, särskilt dans, är Gandrung Sewu Festival ett kulturevenemang som måste ses. Denna festival hålls årligen i Banyuwangi, östra Java, och har över 1.000 Gandrung-dansare som uppträder i en hisnande uppvisning av rörelse och tradition. Det är en upplevelse alla borde bevittna minst en gång i livet.
Det som gör Gandrung Sewu-festivalen så fängslande är inte bara det stora antalet dansare, utan också den harmoniska blandningen av javanesisk och balinesisk musik som ackompanjerar deras framträdanden. I år äger festivalen rum 24-26 oktober.
Kommentarer